Vid halv tre tiden begav jag mig mot Ängelholm
för att hämta Celine. 130 km/h hela vägen och
det flöt på himla bra utan poliser :)

På vägen hem så somnade Celine i en av sina konstiga
sovställningar, med huvudet bakåt så att tungan åker
ner i halsen. Ja, så bruka de bli när hon åker bil och jag
blir lika nervös varje gång.

När hon suttit så ett tag så blev det väldigt lugnt i baksätet
så jag försökte att ruska om henne, under tiden jag körde,
men hon rörde sig inte och då steg paniken inom mig!
Jag försökte lite till men inget gensvar!!!
PANIK!! Hjärtat slår snabbt snabbt....
Körde svajigt, va ute i kanten på vägbanan och allt blev kaos!
Sträckte bak handen ännu en gång och ruskade om ordentligt,
kollar i bakspegeln och DÅ rör hon sig äntligen!
Dags att pusta ut.